Hemma är inte bäst...
Hejdå vår gata som vi vandrat på så många gånger. Bara att se en bild som denna väcker så mycket känslor.
Provar hattar på en av våra shoppingrundor.
Dagen för avresan från Lusaka var hemsk… Flyget gick inte förrän kl. 21.25 på kvällen, vilket innebar en dag med en evig väntan som kändes hur lång som helst. Vi hade redan packat väskorna dagen innan, så allt var klart. Vi hämtade upp Lombe från skolan runt 15. Hon blev dödslycklig när hon såg att det var vi som kom och hämtade, och hon bara sprang och kastade sig i våra armar. Härliga, goa lilla unge!! Sen var vi hemma, Linn gjorde lite läxor med Lombe, vi åt och kollade film, och egentligen vet vi inte hur vi fick tiden att gå så fort, men plötsligt var den 19, och det var dags för oss att ta vår pick och pack och glida iväg till flygplatsen.
Läxläsning med Lombe, som lär sig att räkna matte. Duktig!
Savior och Lombe körde oss dit, och väl där så hade vi även endel andra vänner som väntade på att få säga hejdå till oss. Vi bölade båda två, känsliga som vi är, och när vi väl ska gå till immigration för att få en stämpel i vårt pass, för att sedan fortsätta till gaten, så är alltingen stängt och vi ser ingen personal. Linn slänger en blick på klockan och upptäcker till sin fasa att den är 21.10 – vi hade inte tittat på klockan en enda gång mitt i allt kramande och farvältagande, så vi hade helt och hållet missat tiden! PANIK uppstår! Vi lyckas få tag i en personal som blir arg och undrar varför vi inte varit på plats tidigare. Hon försöker få någon att komma till immigration, men förgäves. Det slutar med att vi, med hjärtat i halsgropen, blir forslade bakvägen tillsammans med en flygvärdinna, in i olika gångar och på personalutrymmen, får en stämpel i våra pass, och får sedan springa bort till flygplanet, för att vara de sista personerna som kommer in!!!
Linn med all vår packning
Flygresan var hemsk för Linn som hade halsfluss och feber, och den var okej för Hanna som tittade på många olika filmer. Vi gjorde en kort mellanlandning i Dubai, landade sedan i Köpenhamn, och hade jätteflyt med väskorna och lyckades hinna med ett tidigt tåg hem till Växjö och Linns föräldrar där vi skulle tillbringa natten. Dagen efter pluggade vi hela dagen, och igår kl 13 var deadline för uppsatsen, så nu är även den inskickad, och vi är sååååå glada och lättade. Swedish polar bears on the African savannah – failure or success?, är titeln på vår uppsats. Mycket slit ligger bakom den, men det är ett riktigt mästerverk och vi är väldigt stolta över vad vi åstadkommit!
På tåget hem från Köpenhamn - väldigt trötta och slitna!
Blod, svett, och tårar - äntligen är den färdig och vi är supernöjda med resultatet!
Vi är båda överens om att vi absolut kommer besöka Zambia igen. Vi har fått vänner för livet där och det underbara landet är för fint för att inte återvända till. Men det var nog allt för den här gången, och med det så blir även det här vårt sista blogginlägg. Vi är så glada för de läsare vi har haft, det har betytt jättemycket och vi hoppas att ni har tyckt om att följa vår blogg. HA DET BRA ALLIHOPA :)
Vår nya, zambiska familj <3