Vår resa till Zambia

· Busskurer, bussnummer, och tidtabeller existerar inte. Han vi bor hos skrattade gott när vi först kom till Zambia och frågade vart närmsta busskur låg, och vilket bussnummer det är som tar en ner till stan. Här får man helt enkelt bara gå ut på gatan och vänta tills en blå buss kommer förbi, där man kan hoppa ombord och säga vart man vill bli körd. Dock behöver man inte vänta länge för de blå bussarna åker förbi hela tiden och tutar på en och vill att man ska åka med.

· Det är år 2013 och vi befinner oss i finaste delen i huvudstaden i ett land med 13 miljoner invånare. Ändå kan man inte se några gatlysen över huvud taget, endast på de stora asfalterade vägarna där bilar kör, men inte inne i några bostadsområden. Detta har satt oss i den jobbiga sitsen att inte kunna gå utanför dörren efter kl 18 om kvällarna utan att behöva ta en taxi, då det är becksvart och man inte ser någonting!!

· Rattfylla är inte rattfylla här, utan det är mer bara en vanlighet och bekvämlighet att alltid köra, vart du än ska och hur mycket alkohol du än har i kroppen. Zambier brukar skoja om att de går ut och festar och sen sätter på auto-piloten när de ska köra hem, dvs. att de inte vet ens hur de tagit sig hem utan bara vaknar upp dagen efter en fest hemma i sin säng. Otroligt farligt!!! Självklart åker vi taxi hela tiden, då de är lite mer pålitliga och i alla fall bara tagit max 1-2 öl innan de kör.

· Respekt mot äldre människor eller människor högre upp i hierarkin (pyramiderna här är skyhöga) är någonting man ständigt möts av. Är du lägre rang än den du hälsar på så håller du din vänstra hand om din högra arm under tiden ni skakar hand. Ska du ge något till en äldre eller en av högre rang så går du ner på knä när du överlämnar detta.

· Man köper inte dricka till sig själv utan man köper per ”runda”. Det blev mycket lustigt första gången vi gick till baren och enbart köpte till oss själva.  Framstod som väldigt snåla! Likaså tyckte vi det var så konstigt i början när det alltid beställdes in ny dricka till oss, men det visade sig bara att sällskapet vi hängde med ville ha mer dricka, och då fick vi automatiskt det också.

· BlackBerry is the shit!!! Ska man ha en telefon här, så ska det vara en BlackBerry. End of discussion…..

· Famlijesynen här är ett enda virrvarv.. Kusiner blir bröder och systrar, vänner blir kusiner, morbröder och farbröder blir pappor, och vi har ett flertal gånger blivit kallade för någons ”systrar”, bara för att vi råkar vara bra vänner med personen. Ja, det är frustrerande när man kommer till en släktträff och blir introducerad för någons pappa, för att sedan några minuter senare skaka i hand med en helt annan person, som också introducerar sig som denne personens pappa osv.

· Förstfödda i syskonskaran har väldigt mycket ansvar och ska alltid vara ”det goda exemplet i familjen”

· Auntie Hanna, Auntie Linn!!! Tant Hanna och Tant Linn, ja det är så vi blir tilltalade här av dottern i familjen, som efter några veckors tid tydde sig mer till oss och kände sig mer bekväm i vårt sällskap, och därmed hade vi gjort oss förtjänta av denna titel.

· Här dansar man inte med händerna över midjan, dvs. ”veven” som är ett otroligt populärt dans-move hemma i Sverige, är inte lika häftigt här.

· Vill man ha lite snacks här så är det inte chips och godis som gäller, utan lite torkat kött funkar finfint, gärna med någon slags chilikrydda!

· ”Tidsoptimister är vi allihopa, allihopa, allihopa…” Tidsuppfattningen här är hemsk, och det är svårt att inte bli irriterad när man bestämmer att möta upp med någon kl. 19 och personen i fråga kommer släntrandes kl. 21 och tycker att det är helt normalt. Någon ursäkt får man inte!! Vi har försökt anpassa oss och gå efter mottot att om vi ska träffa någon vid 19 på ett ställe, så säger vi inte åt taxin att komma och hämta oss förrän 19! Det blir lagom så…

· Bjuder man hem folk på middag och de aldrig varit i ditt hus förrut, så får de inte gå in i köket.. Detta var något vi fick uppleva när vi bjöd hit folk. Vi gick och tog mat till oss själva och satte oss sedan i tv-rummet och började äta. Tyckte att de var lustiga som bara satt och glodde på oss, och vi sa till dem flera gånger att de kunde gå ut i köket och hämta mat. Då visar det sig att är de gäster, så är det VI som ska lägga upp mat på en tallrik, för att sedan bära ut till dem!!

· Man utnyttjar alltid alla, och har inga problem med att själv bli utnyttjad. ”Ge och ta” är ledord i detta land. Möter du någon som jobbar med mobiler och din telefon är trasig, då skäms du inte för att fråga om han kan laga den, även att det är första gången ni möts. Möter du någon som jobbar som bartender och du äger en bar, då är det inga problem alls att fråga honom ifall han kan komma dit på sin lediga dag och blanda lite drinkar. Tjänster och gentjänster, ni vet…