Framme!

Så iväg bär det och vi klarar oss till Köpenhamn utan minsta incident och med både pass och biljetter med oss i säkert förvar. När vi är framme på flygplatsen och ska checka in väskorna går dock allt inte lika smidigt. Handbagaget får väga 7kg, någonting vi totalt har missat, aldrig förr har vi varit med om att de faktiskt väger handbagaget också. Det visar sig att Linns väger 15kg och Hannas 9kg. Panik uppstår och våra hjärnor arbetar på högvarv för att försöka klura ut hur vi ska bära oss åt för att bli av med all denna övervikt. Slänga saker? Klä på oss fler par byxor och tröjor över våra kläder? Vi blir bortfösta under en trappa där vi får sitta och försöka packa om. På något mirakulöst vis lyckas vi och klarar med nöd och näppe maxgränsen nästa gång vi väger in.
 
Flygresan går snabbt och smidigt och vi landar i Dubai för byte av plan runt elva på natten. Planet som ska ta oss till Lusaka (huvudstaden i Zambia) avgår dock inte förrän kl 10 på morgonen och därmed har vi många timmar att slå ihjäl på flygplatsen. Vi slår oss ner på ett fik där vi sitter o pratar och läser endel. Linn lyckas sova i några timmar i en av fåtöljerna, medan Hanna är vaken under hela tiden. På morgonen går vi ombord på nästa flyg och innan vi vet ordet av är det dags för landning i Lusaka. Vi flyger in över landet och märker med en gång hur annorlunda det är – det är jordbruk och mark överallt, inga höga byggnader så långt ögat når, och vi ser från flygplansfönstret hur små hus i olika färger är utspridda helt ologiskt runt omkring. Trots att vi faktiskt landade i huvudstaden så kändes det som att befinna sig på landet. Klockan är 14 och det är 26 grader varmt ute, och vi har på tok för mycket kläder på oss. Vår värd, kontaktperson och numera vän Savior hämtade oss på flygplatsen. Han är executive director på ett företag som heter Center for Trade Policy and Development, och det är hos honom vi ska bo under vår vistelse i Zambia, tillsammans med hans dotter och hans syster.
 
 
 
  
 
 
Kärlek
Hanna & Linn
Vi skapar kaos